Att få datorer att prata med varandra

När jag åker till Bryssel kan jag inte ha med mig min stationära dator. Den får gå i ide ett tag och hibernera. Hur som helst tänkte jag föra över mina filer från min gamla dator till min nya laptop. Mitt modem skall uppenbarligen också fungera som router. Eftersom min gamla dator är ansluten via Ethernet och min nya dator via trådlös uppkoppling, borde de båda kunna föra ett någorlunda civiliserat samtal. Men den förhoppning förefaller vara lika naiv som önskan om fred mellan jordens länder. Jag har en teori om ett intimt samband mellan interaktionen med datorer och mänskligt aggressivt beteende. Jag tror det hela bottnar i den fullständiga omöjligheten att få reda på vad som är fel på dumburken. Man vet bara att den inte fungerar. Frustration.

Visst, jag kan (åtminstone ibland) se den nya datorn i den gamla och den gamla i den nya. Men om jag försöker ta del av innehållet på den ena från den andra (eller åt andra hållet), så får jag besked om att namnet på datorn möjligen kan vara felstavat. Detta trots att det är datorerna själva som har uppgivit namnen till varandra – det var så långt de kom i sin tête-à-tête. Nu finns det ju ganska många Internetsidor med hjälp och information. Jag har tagit del av hur man delar filer och mappar när man har olika versioner av Windows (det har jag), hur man delar specifikt i Vista och Windows 7. Jag har ändrat både den ena och den andra inställningen och kopplat ifrån min brandvägg men ingenting hjälper. Just nu har jag gett upp; eller snarare avvaktar jag tills jag får råd från någon av de där som helt magiskt – liksom människor som kan tala med djur – förstår vad datorn egentligen vill säga. Är det en brist på ömhet från min sida? Har jag uppfostrat min dator till en asocial typ som bara kan kommunicera med knytnävarna? Så många frågor…

Men, jag har nästan bara dokument på min gamla dator som jag skulle kunna överföra rätt så fort med USB-minne. Det går att göra så – men det skall gå att göra det via nätverk. Det känns liksom lite snyggare att sätta upp ett nätverk än att vanka av och an mellan datorerna med ett USB-minne. Det är en stilfråga. Det är möjligen också fråga om ett slags självrespekt. Någonstans har ju datorerna besegrat mig om jag inte klarar att sätta upp ett enkelt nätverk. Det är som med krafter: De motsvaras alltid av en lika stor motriktad kraft. På samma sätt måste varje känsla motsvaras av en lika stor motriktad känsla. Visst är det så? Alltså, om jag känner mig frustrerad och även förlöjligad av att inte kunna sätta upp ett nätverk måste datorn uppenbarligen ha ont uppsåt gentemot mig. Det känns skönt att kunna reda ut sådana här saker på ett klart och sakligt sätt.

Jag önskar dig som läser detta en riktigt bra dag!