Ansökan om tilläggslån hos CSN och relativistiska effekter

I färd med att ansöka om studiemedel för höstterminen upptäckte jag ett stycke om tilläggslån. Om jag hade haft studieuppehåll i minst år kunde jag få tilläggslån om min inkomst året innan det år jag återupptar studierna översteg en viss summa. Exalterad upptäckte jag att så var fallet.

Ett par veckor senare kommer en anmodan från CSN att lämna inkomstuppgifter för år 2000 då jag ansökt om tilläggslån. Det står inte vad jag har gjort för fel. Jag ringer till CSN. Den första vänliga handläggaren lyssnar på mitt problem och knappar på sin dator. Hon förstår inte heller vad som är fel och kopplar mig till en expert.

Då framkommer det självklara; med ett år avses givetvis ett kalenderår. Även om jag inte studerat på ett och ett halvt år så gäller bara hela år med månader från januari till december i den ordningen. Annars kan det ju inte räknas som ett år även om det är 50 procent längre än ett år. Dessutom har jag faktiskt, påpekar tilläggslånsexperten, haft CSN-stöd under tre veckor i januari 2010. Alltså har jag inte haft studieuppehåll i ett helt kalenderår.

Det skall tilläggas att även tilläggslånsexperten var trevlig. Det verkade nästan som att det var fler än jag som hade råkat skriva under ”på heder och samvete” att de haft studieuppehåll i mer än ett år när de i själva verket haft flera veckors studiestöd långt in i januari.

Det hör till saken att jag ägnade min tid åt studier ända fram till mars. Men eftersom jag inte tog studiestöd för den tiden så studerade jag följaktligen inte enligt CSN. Så om jag hade förbigått tre veckors studiestöd i januari 2010 så hade jag, fastän registrerad på samma kurs, nu formellt sett ha haft studieuppehåll i ett kalenderår och därmed varit berättigad till tilläggslån enligt min inkomst under 2010.

Jag måste erkänna att jag blev en smula snopen – inte besviken eller förargad. I själva verket är det helt riktigt att uppsatta bestämmelser skall tillämpas opartiskt. Jag menar bara att CSN hade behövt skicka färre papper till mig och handläggarna hade sluppit ett par samtal om det hade framgått med större tydlighet från början vad som gällde. Dessutom började jag undra lite konspiratoriskt varför bestämmelsen är utformad som den är. Varför just kalenderår? Är det en slump att höstterminen oftast precis vippar över nyårskanten och in i januari påföljande kalenderår? Reglerna verkar innebära att man kan få tilläggslån med den nya inkomsten som bas om man haft studieuppehåll i ett år. I själva verket innebär reglerna att man ofta måste ha haft studieuppehåll i två år. Då vore det ärligare om det var skrivet rakt ut.

Men det känns ändå ganska skönt att jag jobbat ett år och sökt arbete flera månader utan att ha haft studieuppehåll. Det är som Einsteins ena tvilling som far ut i rymden med nära ljusets hastighet, vänder och åker tillbaka lika fort. När han är tillbaka på jorden är han yngre än sin bror. Pä samma sätt har jag farit ut i arbetslivet med en sådan hiskelig fart, vänt abrupt och lika snabbt åkt tillbaka till studierna att jag tappat bort ett helt år! Nu känner jag mig nästan mer exalterad än när jag upptäckte min chans till tilläggslån. Dessutom - måste jag säga - är CSN vid sidan av sin oklanderliga byråkrati ena hejare på fysik!

Önskar dig en riktigt bra vecka!

Att få datorer att prata med varandra

När jag åker till Bryssel kan jag inte ha med mig min stationära dator. Den får gå i ide ett tag och hibernera. Hur som helst tänkte jag föra över mina filer från min gamla dator till min nya laptop. Mitt modem skall uppenbarligen också fungera som router. Eftersom min gamla dator är ansluten via Ethernet och min nya dator via trådlös uppkoppling, borde de båda kunna föra ett någorlunda civiliserat samtal. Men den förhoppning förefaller vara lika naiv som önskan om fred mellan jordens länder. Jag har en teori om ett intimt samband mellan interaktionen med datorer och mänskligt aggressivt beteende. Jag tror det hela bottnar i den fullständiga omöjligheten att få reda på vad som är fel på dumburken. Man vet bara att den inte fungerar. Frustration.

Visst, jag kan (åtminstone ibland) se den nya datorn i den gamla och den gamla i den nya. Men om jag försöker ta del av innehållet på den ena från den andra (eller åt andra hållet), så får jag besked om att namnet på datorn möjligen kan vara felstavat. Detta trots att det är datorerna själva som har uppgivit namnen till varandra – det var så långt de kom i sin tête-à-tête. Nu finns det ju ganska många Internetsidor med hjälp och information. Jag har tagit del av hur man delar filer och mappar när man har olika versioner av Windows (det har jag), hur man delar specifikt i Vista och Windows 7. Jag har ändrat både den ena och den andra inställningen och kopplat ifrån min brandvägg men ingenting hjälper. Just nu har jag gett upp; eller snarare avvaktar jag tills jag får råd från någon av de där som helt magiskt – liksom människor som kan tala med djur – förstår vad datorn egentligen vill säga. Är det en brist på ömhet från min sida? Har jag uppfostrat min dator till en asocial typ som bara kan kommunicera med knytnävarna? Så många frågor…

Men, jag har nästan bara dokument på min gamla dator som jag skulle kunna överföra rätt så fort med USB-minne. Det går att göra så – men det skall gå att göra det via nätverk. Det känns liksom lite snyggare att sätta upp ett nätverk än att vanka av och an mellan datorerna med ett USB-minne. Det är en stilfråga. Det är möjligen också fråga om ett slags självrespekt. Någonstans har ju datorerna besegrat mig om jag inte klarar att sätta upp ett enkelt nätverk. Det är som med krafter: De motsvaras alltid av en lika stor motriktad kraft. På samma sätt måste varje känsla motsvaras av en lika stor motriktad känsla. Visst är det så? Alltså, om jag känner mig frustrerad och även förlöjligad av att inte kunna sätta upp ett nätverk måste datorn uppenbarligen ha ont uppsåt gentemot mig. Det känns skönt att kunna reda ut sådana här saker på ett klart och sakligt sätt.

Jag önskar dig som läser detta en riktigt bra dag!

Andrahandsuthyrning

En viktigt förberedelse inför praktiken i Bryssel är att hyra ut min lägenhet i andra hand. Efter att ha bott här i tio år känns det en smula underligt att låta någon annan ta över den. Lägenheten kommer att fyllas av någon annans saker, någon annans vanor och någon annans besökare. Min personliga sfär är nära förknippad med mitt hem. Därmed innebär en flytt också en möjlighet att förnya sig själv på fler sätt än att slänga gamla saker och byta gardiner. Jag ser faktiskt fram emot att bara ha med mig precis det jag måste till Bryssel. Det gäller inte enbart innehållet i resväskan utan även det personliga baggage av förutfattade meningar som man bär med sig. Jag lämnar allt annat säkert inlåst i ett förråd. När jag kommer hem kan jag plocka fram det och se på det med lite lite andra ögon.

På torsdagen den fjärde augusti klockan fyra lade jag ut en annons på boplats.se. Samma dag fick jag två samtal, dagen efter tre och efter det har jag överösts av telefonsamtal och e-brev från intressenter. De allra flesta verkar vara bra hyresgäster så jag känner mig trygg med att hitta en lämplig kandidat. Men även om det är bra för mig i egenskap av andrahandsuthyrare så har jag även reflekterat över bostadsbristen i Göteborg. Ty, enbart en person kan få min lägenhet och många studenter och människor med drömmar om ett liv i Göteborg blir utan bostad. I Bryssel - dit jag till all lycka skall flytta - finns massor av tillfälliga kontrakt på små studios eller sammanboenden. På en hemsida för sammanboenden (www.appartager.be) finns knappt 400 annonser bara för innerstan i Bryssel och över tusen för hela staden. Man kan alltså få någonstans att bo centralt på ganska kort varsel.

Min åsikt är att bostadsbristen i Göteborg med flera svenska storstäder är en stor ofrihet och orättvisa. Dessutom torde Göteborg gå miste om studenter och kvalificerad arbetskraft. I dagens samhälle byter man jobb och behöver ofta flytta på kort varsel eller under kortare tid. Nu sitter människor på sina kontrakt så långt det bara går eftersom ett förstahandskontrakt är så värdefullt. På vissa mindre nogräknande marknader betingar ett sådant ett visst pris. Det leder till en trög marknad där man byter kontrakt i första hand (lite kul ordvändning?). Nej, en hyrestagare som inte är nöjd med sitt boende måste kunna byta hyresvärd och område. Annars, som det är idag, blir det helt och hållet hyresvärdarnas marknad. GP rapportade nyligen rekordvinster för de privata bostadsbolagen; mer än hälften av hyran går fastighetsägaren istället för driften (http://www.gp.se/ekonomi/1.688825-storvinst-for-hyresvardar?articleRenderMode=default). Det är ytterst ett politiskt ansvar att ombesörja att det finns bostäder till alla:

"Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa." (Regeringsformen 1:2 st 2)

Det är lätt att i efterhand konstatera att byggnationen inte varit tillräcklig. Man skall dock vara försiktig med att utkräva ansvar i efterhand. Men, Göteborgs stad har varit lite saktfärdigt när det gäller att utveckla staden. Jag kan sakna modiga framtidsvisioner om hela Göteborg; inte bara projekt som rör enstaka områden som har varit fallet med Eriksberg, Lindholmen och nu Södra Älvstranden. Låt oss hoppas att vi får se politiska initiativ och ledarskap i dessa frågor de närmaste åren!

Hur som helst. För att hyra ut i andra hand måste man söka tillstånd från sin fastighetsägare. I ansökan måste man ange giltiga skäl och uppvisa styrkande dokumentation. Min fastighetsägare har 4 veckors handläggningstid, Andrahandskontrakt köper man i bokhandeln. Om man hyr ut möblerat bör man också bifoga en inventarielista. För möblerad lägenhet kan man lägga på 5-10 % av hyran. I övrigt kan man inte ta ut något extra utöver kostnader för el, bredband etc som ingår i hyran. För egen del vill jag gärna referenser och kreditupplysning av min hyresgäst. Dessutom är deposition en bra sak. Hyresgästen behöver inte betala mer totalt men hyresgivaren har en något mindre risk.

Det var allt för idag. Mina välgångsönskningar till läsarna.