3 Rue de Luxembourg

Idag var första dagen på jobbet i Bryssel, 3 Rue de Luxembourg. När man börjar något nytt är man full av energi och arbetslust. Man vill komma igång och få saker gjorda. Men nu är det så att det finns en viss inkörningsperiod. Man skall få ordning på datorn och lära sig den mjukvara man arbetar med. Man skall sätta sig in i de frågor man hanterar och man skall ta reda på vilken information man behöver skaffa sig och hur. Det är frustrerande. Att inte uppleva att man inte får så mycket gjort som man velat är otillfredsställande. Det känns som man förslösar en dag även om den tiden som spenderats på att klura ut förutsättningarna för arbetet och skaffa sig en arbetsordning inte är bortkastad. Till råga på allt var jag tvungen att gå när alla andra gick eftersom jag inte har koder och allt vad det är om larmet går. Imorgon skall jag dock få allt sådant ordnat så att jag kan arbeta vilka tider jag vill.

Efter jobbet var jag på stormarknaden. Den ligger inom gångavstånd. Tanken var att köpa på mig en hel del basvaror. Jag gick ut därifrån med tre stora kassar med varor. Det var mindre tillfredsställande att släpa dem hem. Men nu har jag i alla fall lite hemma. Men någon vettig müsli fanns inte att köpa, inte heller fanns det havregryn. Riset kokar man förövrigt i en påse - i kastrullen - i påsen alltså. Sedan klipper man upp påsen och serverar. Fånigt om du skall fråga mig - vadå utan påse? - om du frågar Belgarna.

Väl hemma möts jag av en upprörd tjej som flyttar uppåt då hon inte vill gå på toaletten på våningen under mig. Hon hade nämligen haft ett "rendez-vous" med en råtta där. Den hade även ätit upp deras bröd och lagt sin spillning lite överallt. Men det hade tagits om hand genom gift med mera. Det gick väldigt fort tänkte jag. Om råttan upptäcktes idag. Men det visade sig att råttan en gång för länge sedan hade besökt flickan ifråga i så att säga prekärt läge. Men upplevelsen hade etsat sig fast i hennes medvetande till den grad att hon inte ville besöka platsen för mötet igen. Jag kan ha viss förståelse för hennes långsinthet.

IKEA

I Bryssel finns två IKEA: Anderlecht och Zaventem. Jag fick veta innan att jag kunde åka dit och köpa sådant jag inte fick med mig i packningen som sängkläder och badlakan. Det skulle jag göra idag. I Göteborg har höstens ankomst känts ganska länge. I natt var det dessutom mycket kallt i Bryssel. Så jag tog på mig ganska bra med jacka och allt. I Bryssel verkar dock vädret kunna skifta. Idag var det 25 grader och solsken. Till råga på allt hade jag inte druckit kaffe sedan jag lämnade flyget igår. Alltså, hade jag snart både vätskebrist och grava abstinensbesvär.

Här får jag göra en avstickare och förklara Bryssels udda kollektivtransportsystem. De har såväl bussar, spårvagnar, tunnelbana som pendeltåg. Det har Stockholm också. Men i Bryssel drivs tunnelbanan av MIVB, de flesta busslinjer i Bryssel drivs av STIB men Wallonien har egna busslinjer som drivs av TEC och Flandern sina egna busslinjer som heter De Lijn. Slutligen drivs pendeltågen av SNCB/NMBS. Det finns olika biljetter för de olika systemen. För att köpa biljetter finns också olika inköpsställen. Det finns GO-automater för en-, fem- och tiodagarskort (givetvis olika för vilka system man vill kunna åka med). Det finns KIOSK för att köpa biljetter och för att fylla på kort samt det finns BOOTIK för att köpa nya periodkort. 

Det finns dock ett månadskort där man kan åka med precis allt. Det tyckte jag verkade bra. Därför hoppade jag på bussen och betalade kontant för att sedan vid bytet vid Gare Central (Centralstationen) köpa månadskort. För på en centralstation måste ju allt sådant  finnas. Mycket riktigt fanns en KIOSK där, men jag blev informerad om att jag måste köpa ett nytt kort vid en BOOTIK. Det säger något om Bryssel att det inte finns en BOOTIK vid centralstationen. Det fanns istället vid Gare de l'ouest (Västra stationen) vilket var på väg till IKEA. 

Turligt nog hade BOOTIKen extraöppet på lördagen där det annars var stängt. Det är massor av unga människor som skulle köpa kort. Det fanns till och med guider där. En av dem frågade om jag har identifikation. Jag svarade tveksamt att jag hademmitt körkort. Men se, det fungerade inte. Passet hade jag lämnat på rummet. I Göteborg är jag övertygad om att vem som helst kan kliva in på Tidpunkten och införskaffa ett månadskort mot kontant betalning utan problem men icke i Bryssel. Det får vänta tills på måndag. Söndagar visar det sig att man tar lite mer allvarligt på sabbaten i Bryssel än i Sverige. Någon BOOTIK är inte öppen då och mataffären stänger halv tolv. I Göteborg är affären öppen till nio eller tio varje dag. Jag blev irriterad när affären stängde tidigt på nyårsafton förra året. Det är olika här i världen.

Ja, IKEA. Det såg ut som det brukar. Jag drack kaffe och handlade det jag behövde bland annat lite förvaringslådor m.m. Nu på kvällen har jag packat upp. Med lite (egna) saker blir ett rum betydligt mer hemtrevligt. Det finns en blomsteraffär nere på gatan och kanske kan jag hitta något att hänga på väggen. Då kan det nog bli riktigt mysigt. Just ikväll känns det som att jag vill stanna här länge - och det skall jag ju - så det passar ju riktigt bra.

Det svänger snabbt i Bryssel; både väder och känslor.

En rätt så händelserik dag

Dagen började klockan sex. Det är alltid några saker som man behöver ha till sista dagen (som kaffebryggare, sängkläder och sådant). Därför behövde jag bära upp några saker på vinden och dessutom skulle jag byta till ett bättre hänglås till dörren. Vindsnyckel finns det tyvärr bara en av så den kunde jag inte överlämna till hyresgästen vid ett tidigare tillfälle. Istället skulle jag lämna den i nyckelskåpet. Dock hände det som inte fick hända - jag tappade nyckeln på golvet i det kolsvarta vindsförrådet. Alla ficklampor och dylikt fanns nerpackade någonstans som jag inte visste var. Panikartat fumlade jag med händerna på förrådsgolvet för att känna om jag kunde hitta den. Som av ett mirakel fick jag fatt på den.

Dagen innan hade jag upprättat en minitiös tidtabell för min resa. Jag hade hört mig för och man borde vara minst en timme innan utsatt tid på Landvetter. Men eftersom jag ofta är ute i extra god tid - även om jag har planerat  - var jag på flygplatsen säkert två timmar innan utsatt avgång. Den fryntlige mannen som hade hand om incheckningen påpekade att min biljett bara medgav att checka in ett bagage och att något handbagage utöver mina två fullproppade datorväskor (det är också en syn: mig släpandes på två resväskor med två datorväskor över axlarna) ingick inte. Men, förmodligen hade jag någon oskyldig utstrålning för den gode mannen satte helt frankt på en liten pappersremsa på mitt handbagage som intygade att det fick medtas - helt på eget bevåg. Därefter var det en lång väntan.

Jag hade haft kontakt via e-post med en dam angående boende. Hon hade ett rum till mig som jag ville hyra. Jag skulle ta Buss 12 från flygplatsen till Schumann och möta henne där. Sedan skulle hon köra mig till boendet. Vid biljettautomaten till bussen möter jag en plastikkirurg från Oman som inte har några mynt. Vi växlar, och växlar några ord. Han skall också av på Schumann.

"It's not the first time for you outside Gothenburg.", säger plastikkirugen.
"Well, no, I have been elsewhere too, but not very much abroad." (Jag var ju i Götene bara förra veckan!)
"For a prolonged stay, I mean, like now."
"No, it's my first time."
"Ok, you seem quite confident so I thought you'd done this before."
"No, but everything's going to be great!"

Då började jag känna av det faktum att jag skall bo här i flera månader. Intill dess hade allt varit så inriktat på resan och förberedelser. Det går aldrig att riktigt känslomässigt ta in på förhand något som man vet så lite om hur det skall vara.

Vid Schumann gick vi av och hälsade varandra lycka till (jag snarare tumlade ur bussen med alla väskor i en hög). Jag möttes mycket riktigt av min kontakt. Jag packade in mina grejor i bilen och sedan åkte vi en sväng för att titta på the Sweden House där min praktikplats är. Det började gå upp för mig att den här bilen går ju dit min kontakt kör. Visserligen är hon en bräcklig dam men där dit vi åker kan det ju finnas ett gäng med skurkar. Vi talade om Buddhism, meditation och veganism. Känns ju inte som skurkfasoner riktigt.

Vid huset väntade en ung man och hans syster. Jag fick uppfattningen att han skulle komma att flytta in i huset också. Han hjälpte mig med väskorna till tredje våningen där mitt rum låg (på hissen fanns skylten: "en panne" som gav intrycket av att vara permanent snarare än tillfällig). Rummet var inte olikt bilderna men jag möttes av en underlig lukt. Dessutom var det ganska slitet golv och möbler. Känslan var sådär. Vi tittade in i kök och badrum. Men det var ingen annan där någonstans. Ganska fort blev vi sittande i husets kontor. Jag fick ett kontrakt och en penna. Nu började jag få kalla fötter. Jag började undra om den propre unge mannen som hade väntat var en del i en plan att få naiva brysselpraktikanter att betala för dåliga rum långt ut i ingenstans. Genom att låta påskina att någon annan var intresserad så skulle jag känna mig trygg.

Jag frågade om hur tvätt och städning fungerade och vad fanns för utrustning i huset. Men min kontakt visste inte. Det fanns en tvättautomat någonstans i närheten och städning visste nog den tjejen som bott där i två år mer om. Men vem bor i ett rum så här i två år om man inte är ett socialfall med kronofogen på sig, undrade jag tyst för mig själv. Detta är skumt. Jag lät förstå att jag ville tala lite med de andra hyresgästerna innan jag skrev på något. Min kontakt sa att det var ok men det fanns många andra som var intresserade. Sedan åkte hon.

Själv och utan kontaktmöjligheter någonstans i Bryssel satt jag på mitt rum. Jag tog en promenad. Området som heter Evère präglas som hela Bryssel av täta låga hus. Det finns många små pubar och lite olika affärer. Rätt så trevligt område. Till slut började folk komma hem från sina jobb/praktiker (det var ju därför de inte var tillstädes mitt på eftermiddagen). Vid det laget var jag socialt och informationsmässigt utsvulten. Mitt första offer var en tjej från Tjeckien. Hon var trevlig och artig med hade uppenbarligen lite bråttom. Dock verkade hon vara rätt seriös.

I huset bor det ytterligare en svensk. I det här fallet framstod det tydligt hur språklig och kulturell trygghet kan vara viktigt. Han berättade att han ordnat ett boende från Sverige som visat sig vara katastrofalt men sedan kommit hit. Uppenbarligen hade jag hittat ett bättre boende än många andra. När jag frågade min kontakt om lukten berättade hon att de precis målat om för att den tidigare hyresgästen rökt. Det var ju ganska bra egentligen. Sedan fick jag allt fler vittnesmål om den goda andan i boendet. Nackdelen är att bussen, även om den går direkt till min praktikplats, kan ta väldigt lång tid på sig beroende på trafiken. Det må så vara. Just nu känns det som att jag har hittat något som passar mig.

Första dagen

Då kom til lslut dagen som man väntat på; första dagen på praktiken. Idag var jag på Västra Götalandsregionens avdelning för internationell samordning. Först deltog jag i ett sekretariatsmöte där jag fick presentera mig. Därefter följde en serie möten för att orientera mig och avdelningens andra praktikant (som skall vara i Göteborg) om verksamheten. Det är väldigt bekvämt att få sig all information serverad utan direkt motprestation. Det gäller väl att njuta av detta lugn innan stormen. Det är min övertygelse att det blir mer intensivt och arbetsamt när jag väl är på plats i Bryssel.